I ett växthus på Trollgläntan i Storsjö träffar Ann Sandin-Lindgren Ingela Jonsson och Ulf Näslund. Gården ligger ner mot Näsudden och är en avstyckning från Ingelas brors gård som kallas för Trollmyren.

Ingelas föräldrar heter Ivan och Sonja Jonsson och Ingelas far Ivan och hennes bror Lennart hade Storsjö Gräv- och Åkeri som nu Lennart driver vidare efter att deras far pensionerades.

Det var deras farfar Lars-Johan som startade det första åkeriet i byn som hette Jonssons åkeri

Ingelas mor Sonja var hemmafru men jobbade även på ICA och på ett lokalt företag i byn som hette Diagrammontage som drevs av Lorenz Svensson.

Eftersom Ingelas mor är från Ljungdalen så gick Ingela i skolan både i Storsjö och i Ljungdalen.
– Jag gick ettan och tvåan i Ljungdalen, trean och fyran i Storsjö och sedan femman och sexan i Ljungdalen, berättar Ingela. Så jag bodde hos min mormor och morfar när jag gick i skolan i Ljungdalen.

På högstadiet blev Ingela inackorderad i Svenstavik.
– Det var ju både bra och dåligt. Man fick ju flytta hemifrån när man bara var 13 år och levde i en kappsäck. Jag bodde i en jättebra familj och kände mig trygg och fick många nya vänner och det var ju kul.

Ingela gick den 2-åriga Distributions och kontorslinjen på gymnasiet i Östersund och bosatte sig sedan där och blev kvar i 40 år innan hon och Ulf flyttade tillbaka till Storsjö.
– Jag fick jobb på olika kontor bl.a. på Konsum Jämtland, Selga, Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingen.

Ulf Näslund kommer från Lillsjöhögen tre mil öster om Östersund. När han var tre år flyttade familjen till Surahammar. Där gick Ulf i grundskolan. Redan som 14-åring började han att jobba efter att gått på verkstadsmekanisk skola och lärt sig att svetsa, fräsa och svarva.
– Då började jag jobba på ABV som pinnpojke på ett vägbygge och blev utsättarlärling

Sedan jobbade Ulf på en cykelverkstad och efter det på Surahammars Mekaniska som svarvare. Påsken 1975 var Ulf med sin bror upp till Jämtland och åkte skidor och skoter. Då beslutade Ulf sig för att flytta tillbaka till Lillsjöhögen. Han var då 18 år. Hösten 1975 började Ulf som svetsare på Nordplåt. Sedan blev han praktikant på Gerdin&Persson och monterade bland annat kök.

1977 blev Ulf pappa till Jennie som idag har två egna barn Grim och Helia och bor i Lugnvik i Östersund.

Ulf gick på skola i Bräcke och lärde sig VVS, styr-regler och elteknik och utbildade sig till rörmontör eftersom hans äldre bror var rörmokare.
– Jag tänkte att jag kör väl på det. Det gick ju bra för han. Så då fick jag jobb på Calor Celsius och gick lärlingstiden där och 1982 så startade jag egen firma som hette Östersunds Olje- och VVS Service.

Ulf jobbade som egen fram till 1985 och efter det hade han olika jobb som fastighetsskötare på Länsförsäkringsbolaget, SJ driftsverkstaden, som VVS-montör på Rörteknik samt som fastighetsskötare åt Victors Advokatbyrå. Sedan fick han jobb på Luftfartsverket på Frösöns flygplats som driftstekniker. Han sysslade med allt som har att göra med fastigheter, underhåll, snöröjning, maskinvård och körde hjullastare vinter som sommar och tankade flygplan och helikoptrar.
– Jag var där i 20 år, 15 år som driftstekniker och de sista fem åren jobbade jag som miljösamordnare för Luftfartsverket. Jag var även huvudskyddsombud.

När Försvarsmakten 2006 beslöt att lägga ner sin verksamhet i Östersund så drog man ner antal tjänster på flygplatsen och Ulf blev som många andra uppsagd.
– Jag fick hjälp av Trygghetsstiftelsen att lära mig skriva CV och jag fixade ett jobb hos en kompis som drev en VVS-butik i Östersund.

Där stannade Ulf till 2015 då den dåvarande firman gick i konkurs.
– Då kollade jag upp möjligheterna att få jobb på Fiskecampen i Storsjö och frågade Bo-Göran om han ville ha en ”allemulleman” som håller på med allt. Jag fick jobb och nu lagar jag båtar, båtmotorer, snickrar, håller på med fastighetsunderhåll samt lagar mat och serverar och är även städansvarig.

Ulf är uppväxt med en far som var fisketokig och är även duktig på att laga mat.
– Jag var mycket på restaurangen där mina föräldrar jobbade i Surahammar. Och jag tycker det är kul att laga mat!

Ulf och Ingela träffades 1984 i Östersund och Ulf besökte då Storsjö för första gången.
– Jag blev fascinerad av bygden här, av naturen och kände att det här var ett ställe jag skulle vilja bo på. Jag har flera gånger sagt att hade det funnits möjlighet till arbete häruppe så flyttar vi upp.

Från början bodde de hos Ingelas föräldrar i Ingelas flickrum. 1999 började Ulf bygga upp gården som de nu har. 2016 fick de möjlighet att flytta hit permanent. Innan hade de flyttat ett hus från Ingelas bror Lennart och byggt upp det på sin nya mark som hade styckats av.
– Jag gjorde grunden själv och Lennart och jag hissade upp det och sedan fick jag hjälp av svärfar Ivan och få upp huset på den grund jag gjort. Jag har sedan byggt på huset och gjort om allt så det är nästan inget som är kvar av det ursprungliga huset.

Ulf har byggt ett förrådshus, ett varmförråd med ackumulatortank med solvärme på taket, fixat vattenburen värme, vedbod, verkstad, skoterförråd och sedan det fina växthuset.
– Vi har tomater, gurkor och gyllenbär som också kallas physalis, berättar Ingela.
– De första åren hade vi 300 gurkor, tillägger Ulf. Handlarn sålde en del och vissa har jag tagit till mitt jobb på Fiskecampen. Ibland ger vi bort till vänner och bekanta!

Ingela blev elöverkänslig i början av 90-talet när många skärmar som användes vid datorarbete hade alldeles för hög strålning. Idag mår Ingela mycket bättre sedan hon flyttat till Storsjö.
– Det var när jag jobbade på Arbetsförmedlingen som började känna symptom och blev flammig i hela ansiktet och på halsen. Jag fick även besvär med minnet och blev yr.

Efter att många i Sverige reagerat på elektriska och magnetiska fält vid bildskärmsarbete och fått besvär med eksem, hudproblem och annat införde många arbetsplatser s.k. TCO-godkända skärmar som inte var lika högstrålande.

Ingela sökte läkarvård, men de hittade inget fel, fast hennes besvär bara blev värre. Ingen visste vad besvären berodde på och till slut klarade Ingela inte att gå till jobbet utan hjälp.
– Jag fick då tips om att kontakta El- och Bildskärmskadades Förening (som idag heter Elöverkänsligas Riksförbund) och även Tandvårdsskadeförbundet för att ta bort amalgamet i tänderna.

Ingela fick hjälp hos en bra tandläkare i Hedeviken och fick äta vitaminer och mineraler innan man försiktigt under många år sanerade hennes tänder från det kvicksilverbaserade amalgamet.
– När det var klart så kände jag en förbättring men jag klarade ändå inte av att sitta framför en dator.

Ulf och Ingela fick också tips om hur man kunde elsanera sitt hus och minimera utsattheten för magnetfält som kunde förvärra Ingelas symptom.
– Men det fungerande inte helt när man bodde i lägenhet i centrala Östersund där det installerades alltfler master för 3G och 4G. Då blev jag sämre och sämre.

Det som är tråkigt för Ingela är att det är många som ifrågasätter hennes sjukdom. Alla tror inte på att det finns elöverkänslighet.

Efter att de hade flyttat till Storsjö och Ulf hade fortsatt att elsanera gården började Ingela bli bättre. Ulf har köpt elsanerade väggkontakter och skärmat av kablar för att minska magnetfälten.
– Tankeförmågan och allt annat har ju blivit mycket mycket bättre här i Storsjö!

I Östersund fick Ingela på ”Levande Verkstad” prova på måleri, keramik och en massa olika saker där hon fick använda sina händer.
– Då växte det inom mig att; Oj, vad det var kul att måla, att skapa. Det var en sida jag inte visste att jag hade innan.

Runt om på gården ser man Ingelas konstverk. (Se bilder nedan) Bland annat har hon gjort vackra fågelbad, målat på stubbar och gjort tavlor.

I maj 2016 när Ulf precis hade börjat jobba på Campen började han känna sig trött och hade diffusa smärtor i magen. När läkarna i Östersund kollade Ulfs tjocktarm fick han fick veta att han hade aggressiv cancer – mantelcelllymfon. De satte in ett åtgärdsprogram för att få bort cancern som fanns i blod och lymfsystemet och han fick en stamcellstransplantation och cellgiftsbehandling.
– Jag trodde att jag skulle kunna fortsätta jobba på Campen under behandlingen men det gick inte. Jag tappade allt hår och fick sedan fyra behandlingar per dag i Umeå. Men jag hade aptit, kräktes inte och mådde ändå bra.

Den 4 december 2016 fick han sina egna stamceller transplanterade tillbaka. Cancern försvann och nu funkar Ulf kropp igen. Den 1 april 2017 kunde Ulf börja jobba igen.
– Jag tillfrisknade så fort att läkarna i Umeå bara ruskade på huvudet.

Det är lite svårt att bo så långt från all sjukvård när man blir allvarligt sjuk i Storsjö. Ibland blir man hämtad med helikopter om vädret tillåter.
– Vi hade tur när Ulf hade hög feber att ambulansen var i närheten, berättar Ingela.

Det bästa med att bo i Storsjö anser Ingela är fjällen, sjön, vattendragen, skogen och människorna.
– Det är en fantastisk bra plats för oss och våran hund Rocky. Det är vår tredje golden retriever som nu är fyra år.

Både Ingelas syskonbarn och Ulfs barnbarn Helia och Grim älskar att vara på gården. Här kan de leka fritt och Ulf har fixat en liten fyrhjuling och skoter som barnen kan åka med på gärdet.
– Det här är ett enormt bra ställe att bo på och när barnen kommer hit blir det full rulle, säger Ulf. Det får ju vara ute i det fria och hålla på med allt möjligt.

Ingela och Ulf menar att utvecklingsmöjligheterna i den här delen av Sverige är hur stora som helst.
– Det kommer förhoppningsvis bli en blomstring här när det kommer hit mer folk, avslutar Ulf.

Get the future of podcasts.